söndag 5 februari 2017

Bad Moms...

Såg en rätt ny film "Bad mom"... tyckte den var helt okej! Ett budskap som fler mammor skulle ta till sig...

Dessa mammor som ska "vara perfekta", "veta det bästa", där det liksom inte finns nåt fel eller taggiga rosor. 
Måste vara jobbigt att ha den fasaden att hålla upp jämt för alla andra? 
Ibland kan jag bara vilja spy på vissa som ska var så himla präktiga! Och Deras kommentarer som pluppar fram om saker.. Nej snälla ni, ni har också brister... ni vill bara inte erkänna eller visa dem! 
Absolut att man vill sina barn bästa på alla sätt och vis...självklart!  Men, säger jag bara....ingen är perfekt.

Jag har haft en superbra barndom med underbara föräldrar och LEVER fast jag inte skyddats från alla konstiga medel i livsmedel, lekt med "ej EU godkända"leksaker eller egologiska, legat i skuffen när bilen åkt, suttit i knä och styrt bilen eller där föräldrarna tagit sig nåt gott att dricka fast barn varit omkring ,fått doppat finger i ölglaset och smakat, eller annat som vi 79/80talister upplevt. 
Herregud vilket ramaskri om det vore idag! Trots då att dom som skulle stå där och hytta med fingret säkert upplevt det själva som barn och ändå mått bra, och har roliga minnen av det?

jag har då mina brister och törs erkänna många om jag vill, jag kan lättare räkna upp de antal föräldrarmöten jag har varit på på 1-2 händer än de jag inte har varit på ,för att ta ett enklare ex, och då har jag 4 barn. 

Nej mammor, se den filmen och känn igen er lite! ☺

 

onsdag 1 februari 2017

Längesen nu..

Kom av mig där...det är ju 2017 !!
Var längesen jag bloggade nu! 
Inte för nån kanske saknar att läsa den, men ganska skönt att bara skriva.. skriva av sig ibland och bara lätta på trycket utan att säga det öga mot öga till nån... bara skriva de som ploppar upp! 
Hänt en del sen sist...ganska mycket egentligen☺... 
to be continued....

tisdag 1 september 2015

Reaktionens övertag

Att en reaktion kan få en så ledsen... Få sig så nedstämd och tankarna bara cirkulerar runt just reaktionen..
Reaktionen man får på nåt som man med glädje och med förväntansfullhet berättar för den allra närmaste! 
Hur glädjekänslan bara försvinner från en, och besvikelsekänslan tar över och förvirrade tankarna tar över..
Så ledsen när man egentligen ska vara så glad 

söndag 29 december 2013

Slutet av kapitlet..början på ett bättre?

Två dagar kvar av år 2013... Det känns som om det här året bara har försvunnit.. Jag har inte riktigt hunnit med.. Har bara snurrat på i mitt ekorrehjul..
Jag känner också att jag har heller inte riktigt tagit vara på året och dagarna som jag borde ha gjort.. Tycker nyss det var början av 2013... Och nu är det snart början av 2014.. 
Höjdpunkten på året som gått var utan tvekan warsawa resan! Och den har jag att tacka min älskade svägerska.. 
Min bästa weekend ever!❤

Men snart är det ett nytt år.. Nya dagar, nya tag... Och jag har några saker som jag hoppas på ska bli annorlunda, några saker jag ska bli av med och några saker jag vill ändra på... För jag känner att jag mot min vilja är på väg in i ett mörkt hål.. där jag inte vill in..

Nytt år..Nya tag..Nya möjligheter..

**Gott NYTT År**

söndag 20 oktober 2013

Blir så jävla förbannad!

Allvarligt talat... Du har ett barn (nr1) & barnbarn 83mil ifrån dig och ett annat barn (nr2) & barnbarn med samma mil till fast lite mer inåt i landet..  
Du åker till nr1 flera gånger om året, ibland flera gånger inom loppet av halvåret, men INTE att du åker till eller även förbi nr2! 
För nr2 bor lite inåt i landet och då är det tydligen krångligt att ta sig till! Det är inte raka spåret med tåget utan man måste ju faktiskt byta.. Vilket verkar då vara för jobbigt och inte VÄRT besväret för att träffa sitt barn och barnbarnen ! 
Och de  gånger nr2 har fått äran av besök så har då föräldern OCKSÅ åkt vidare till nr1 !  Men inte att de är tvärtom  heller...
Arbetar inte å har all tid i världen oxå...
Hur tänker föräldern??! Hur är man funtad då?!
Hur kan man prioritera endast ett barn? Hur kan man inte vilja träffa de andra barnbarnen nångång? Hur kan de INTE vara värt "besväret" att byta tåg ett par gånger för att komma dit?
Eller när dom tar bilen, att åka den vägen nångång? 
Tur de inte är min mamma iaf...då hade jag bett hon fara å flyga! 

Jag KOKAR inom mig av det valet och beteendet så jag bubblar över!!!

Jag fattar inte !! :-[