Du åker till nr1 flera gånger om året, ibland flera gånger inom loppet av halvåret, men INTE att du åker till eller även förbi nr2!
För nr2 bor lite inåt i landet och då är det tydligen krångligt att ta sig till! Det är inte raka spåret med tåget utan man måste ju faktiskt byta.. Vilket verkar då vara för jobbigt och inte VÄRT besväret för att träffa sitt barn och barnbarnen !
Och de få gånger nr2 har fått äran av besök så har då föräldern OCKSÅ åkt vidare till nr1 ! Men inte att de är tvärtom heller...
Arbetar inte å har all tid i världen oxå...
Hur tänker föräldern??! Hur är man funtad då?!
Hur kan man prioritera endast ett barn? Hur kan man inte vilja träffa de andra barnbarnen nångång? Hur kan de INTE vara värt "besväret" att byta tåg ett par gånger för att komma dit?
Eller när dom tar bilen, att åka den vägen nångång?
Tur de inte är min mamma iaf...då hade jag bett hon fara å flyga!
Jag KOKAR inom mig av det valet och beteendet så jag bubblar över!!!
Jag fattar inte !! :-[
