Semester bilder...

Sälen

Skön badtunna

Stor bastaren Filip, slog ut nästan alla!

Stort fint kök... (Hela huset var underbart)

Midsommar skålen.. 

Kryssningen..

Fina små..

Drink och snacks...

Mammas drink..älskade Mojito :)

Filips shopping..

Alvas shopping...

Två trötta efter Discokvällen som slutade kl.02.00

Övriga utflykter..

Båttur till Sollen en varm dag..

Fantasin får arbeta på en ö med bara träd å sten :)

Filip drog upp sin först fisk alldeles själv!

Mycket strandhäng blev det! Med bad och picknick..

Filip älskade båtarna på sommmarlandet!

Alvas favorit berg&dalbanan "larven"..

Sommar 2013

Vilken sommar vi har!! Helt underbar, vem, solig och mycket bad! Tror allt vi fick tillbaka de vi fick gå miste av förra året ;-)

Jeppe har dock åkt till än varmare breddgrader med morfar & Maggan och har de gott i Spanien, så de är en aning tomt nu när han fattas!

Sommaren har bjudit på Sälen resa över en helg, kryssning barnen och Leksands sommarland med full fart! 

Annars tillbringar vi de flesta dagarna med som på stranden och de små plaskar... Jag Njuter för fullt denna sommar! 

En vecka kvar av den varan....

Kram å hej!! 

Vart tar tiden vägen?!

Herregud..för 16 år sedan och 5min (i detta skruvandets stund) sedan blev jag mamma för första gången!

Var tar åren vägen? Jag är bara 33år och har en son på 16 liksom! 

Men helt underbart.. Inte alla som trodde att jag skulle fixa det då när jag var 16 och berättade..men det har jag gjort..Galant helt själv! 

 Världens bästa 16åring har jag!! <3

2-3 dagar bara..

Gaahhhhh.... Jag vill bara ta ett stort täcke och dra över mig!!  Och bara vara alldeles ifred i 2-3 dagar!!

Försvunna släkten...

Tyst lider jag för mig själv ... Inte "lider" lider.. Men lider via mina stora pojkars vägnar..
Dom säger inget, men jag vet att dom undrar, känner sig svikna, och undrar varför.. Och det tär på mig! Känns mer å mer hos mig för ju mindre som "dom" visar att dom skulle bry sig.. Det är en sak med "fadern" som inte funnits till hand på 13 år.. Inte brytt sig alls överhuvudtaget nånsin på nåt sätt.. Men alla andra på den sidan av deras släkt.. Som en gång fanns där, visade att dom iallafall fanns där och brydde sig om dom.. Som kom ihåg dom på deras dagar då "fadern" inte brydde sig..kom ihåg dom vid jul och andra ev speciella tillfällen.. Eller bara träffa dom!
Deras förlust.. Deras förlust av två underbara killar!

Jag mår dåligt FÖR dom, kan inte hjälpa det.. Jag vill göra så mycket mer för dom och på nåt sätt kompensera för att dom inte har några som visar sig att de bryr sig på den andra sidan..
Jag vill på nåt sätt ge lite extra, finnas och ställa upp lite extra när jag kan för att lätta samvetet över vad dom inte har i sina liv som "alla" andra har..Fast det egentligen inte är jag som bär ansvaret för det och deras val..men de känns så..
Så svårt... Känner mig otillräcklig...