Känner att nåt måste göras... Ens barn ska inte behöva gråta hysteriskt när man lämnar på dagis, stå nere vid staketet varje gång dom är ute och titta på de andra barnen som får ha roligt "ute" på gården, Alltid står hon där när vi hämtar, alltid alltid....
Dom måste ju kunna gå med på ett undantag att förflytta och se om de skulle bli bättre! Hon känner ju ingen trygghet på sin avdelning, och inte vill hon leka i den barnsliga inhängnaden som mer är anpassad för de mindre heller..
De två fröknarna hon tycker om och tytt sig till förr då hon haft dom och känner sig trygg med är med 4åringar "där nere", dit vi vill hon ska kunna få gå. Vem vet, kan bli mycket mycket bättre!! So what om hon är ett år yngre?! Dagarna ska inte vara en pina, dom ska vara roliga och trygga på dagis!!
Så nu ska vi prata med rektorn få se.. Hennes avd bryr sig inte verkar de som, fröknarna "där nere" håller med oss. Dom ser ju henne jämt där vid staketet, hon pratar och frågar dom alltid om saker där hon står å suktar efter kompisarna och roliga lekparken på andra sidan staketet!!
Dom måste ju kunna göra nåt,försöka göra nåt iallafall!
Vill inte se gumsan så här varje dagis Dag... :-(
Söta rara, så här ska det inte vara...har ju jobbat på dagis nu i 9 år. Skulle alldrig göra så här, eller tillåta detta hända ett barn. Man måste alltid se till barnens möjligheter till att utvecklas. Vad är problemet. Låt Alva gå över på prov, se vad som händer...sen utvärdera och reflektera med facit i handen.
SvaraRaderaStolt faster som vet vad Alva kan och kan klara av. Puss på er bästa söta